Kaos
du viskar ”älskling, vad vill du bli, berätta dina drömmar”
tre minuter senare har jag spräckt kroppens alla sömmar
vilse likt ett barn bland alla ord du sa till mig
ingenting är kvar av tidig ro du gav till mig
när väggarna blir blöt svamp suger tag i armar
lampan skriker stroboskopet skiter i din karma
här finns en ond gärning kvar, skräddarsydd för alla
genom natten gäller samma namn för drömmare som samlats
vi bär efternamnet Kaos förnamnet Saknar.
smeknamnen allt vi skriker, skriker när vi vaknar
allting skulle bli så bra vi gömde oss i famnar
somnade in men ramlar ut ur sagor vi anammat
landar hårt och vasst vår bädd är ett knivblad
ansiktet smälter i ekot när vår hud rivs av
knäskålar ryggkotor fingrarna bits av
enbart ett leende hos en gammal hund blir kvar
när vi slits av på mitten som en navelsträng
runt halsen på kärlek med repliken ”har väl hänt”
hon bär efternamnet Kaos förnamnet Vakna
smeknamnen allt hon vägrar, vägrar att bli saknad
vissa är naiva tror att allt handlar om vänner
går i strömlinjeformade led och håller händer
medan jag springer naken i neonupplysta gränder
och det händer att jag drunknar i ett syrabad
i den djupa delen av min fars urgröpta kranium
men är ren ifrån valium och de andra preparaten
vill möta det röda ögat i sovande apparater
där en fläkt blir en andedräkt eller en spräckt röst
jag försöker somna trycker ansiktet mellan din bröst
jag bär efternamnet Khaos förnamnet Saknar
smeknamnen allt jag skriker, skriker när jag vaknar
”Jag vet inte vad jag vill…” sa jag
”…för här finns bara mardrömmar, älskling”
