verbaldiarre

"Bina,
Jag skulle kunna börja detta brev med ett snuskigt skämt som du aldrig skulle förstå, men det stryker vi. Jag skulle kunna skriva något skit romantiskt som skulle få dig att smälta, men än har jag inte bestämt mig. Och jag skulle kunna börja med att beskriva hur vacker du är, men det finns inga sådana vackra ord. Snygg och vacker är  väl dom två främsta orden, men dom är inte i närheten av dig. För du är så jävla mycket mer. Hur bär du dig åt? Du lyckas få mig att känna som om jag var förtrollad, för varje gång jag tittar på dig blir jag knäsvag, varje gång jag kramar dig känns det som om jag aldrig vill släppa taget och när jag inte är med dig så blir jag galen av  saknad. Jag är lite sur på mig själv för att jag aldrig vågat chansa, men tro det eller ej, hade jag bestämt hade du och jag "hänt" för länge sen. Förstår du nu varför jag inte vill ge dig detta innan du drar? Fatta pinsamt. Men ärligt talat, jag har verkligen gillat dig sen dag ett och det gör jag fortfarande. vet inte om det fick dig att smälta men hoppas att du tyckte det va lite romantiskt."


För typ 8 år sen fick jag detta brev av min man,
hehe, föll på en gång och faller fortfarande.