verbaldiarre

jag kom till stockholm i jakt på lycka
det tog två dagar, sen fann jag den
jag fann den i dig, jag fann den i oss
jag fann lite av mig själv i en annan
jag fann lite av en annan i mig
två människor, en vilsen och en fin
som delar meningar, kläder, visioner, drömmar, öl, snus, cigg, vin, musik.
jag kan hålla på hur länge som helst
vi tycker inte olika om något
förutom sockervadd

jag vet inte hur jag någonsin
ska kunna tacka dig
jag vill tacka dig
jag vill tacka dig, för allt du är
och för allt du har gjort för mig
för allt du har gett mig
och för allt du har lärt mig
för att du har öppnat mina ögon
och stängt dörren till min sorg
hur ska jag någonsin kunna tacka dig?

Vi tittar på oss själva i spegeln ibland
"vi är ganska lika ändå"
nej, det är vi ju faktist inte
inte någonstans, inte på utsidan
men jag tror det kanske lyser igenom
den delen av dig som finns i mig
och den delen av mig som finns i dig
så kommer det alltid att vara
för var jag än är
och vad jag än gör
kommer jag se en liten del av dig
när jag i speglen tittar på mig.