verbaldiarre

det är sjukt vilken sjukt intressant bror jag har
ja, jag säger bror, för han är en bror för mig
första gången jag träffade honom var han ganska läskig
vi hade invaderat hans hem
andra gången jag träffade honom tvingade han mig sjunga kareoke
mötley crüe, home sweet home
han tyckte att den passade min röst
jag höll på att pissa på mig
idag är han en förebild
han är den snällaste människan i hela världen
och det sjukaste är att det inte är något jag bara säger
han kramas hårt
och skrattar jävligt högt
han bits på fyllan
och ställer alltid upp, alltid
jag kommer aldrig glömma när jag ringde honom och grät
han stack ifrån jobbet och hämtade mig på en gång
han behövde inte säga något
det behövde inte jag heller
han fanns där
och finns där