no matter how far





På söndag fyller min bästa vän år
och jag kan inte vara hos henne, som planerat.
biljetterna kostar två tusen. två jävla tusen. jag hatar det.
jag hatar att jag bor 50 mil i från dig. Jag hatar det varje dag, hela tiden.

ingenting är som det brukar. jag brukade tycka sånt var positivt.
jag brukar tycka om förändringar.
men jag tycker inte om dom lika mycket utan dig.

Nu blir jag lite sentimental här borta.
men jag vill bara att du ska veta att du är den finaste människan jag känner.
INGEN är som du.

jag älskar dig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0