verbaldiarre

som siamesiskatvillingar låg vi i min säng
omslutna av nattsvart ångest och sorg
timmarna gick
vi lät dem gå
jag trodde att jag skulle dö
på riktigt
dina knän i mina knäveck
dina armar höll om min iskalla kropp
dina läppar mot min nacke
i askkoppen låg ett sönderbränt fotografi av vad som hade hänt
endast fragment fanns kvar bland aska och fimpar
dammet låg i drivor runtom oss
som om vi höll på att bli invända i en puppa
imse vimse spindel spinner ett nät kring våra skakade kroppar
och du vågar inte tala om vad som hänt
och jag talar inte heller